Första intrycket av livet under MiFID II och PRIIPs

3 januari 2018. Det var svårt att märka skillnaden. På ytan var allt sig likt. Tåg och bussar gick som vanligt. Stadens butiker öppnade på utsatt tid. Och som så många gånger förr spelade klockorna i Klara kyrka ”Din klara sol går åter opp”. Likafullt var förändringen ett faktum. Det gamla var förgånget och något nytt hade kommit.

PRIIPs och MiFID II har trätt i kraft. Efter år av förberedelser får branschen nu pröva sina vingar i den nya världen. Som väntat är klimatet så här i stigningsfasen flygbart men något turbulent. Två intryck dominerar: förvirring och förhoppning.

Förvirringen beror främst på att olika aktörer har olika tolkningar av regelverket vilket resulterat i olika lösningar. Det borde vara övergående. Framtiden kommer att utvisa vad som är kommersiellt och juridiskt gångbart.

Förhoppningen grundar sig på ett par saker: att det finns goda ansatser i regelverket som med tiden kan stärka branschen samt att vi nu kanske får en liten paus från omstörtande lagstiftning och kan börja fokusera på affären igen.

Här följer några ytterligare intryck från den senaste månaden:

KID. KID:en framstår just nu som något av det mest kontraproduktiva som skapats. Redan under hösten fanns det aningar om att det nya informationsbladet skulle bli årets minst attraktiva litterära nyhet. Kombinationen torftig utformning och svårtillgängligt innehåll ansågs föga inbjudande. Och hittills får man nog tillstå att farhågorna från i höstas åtminstone delvis besannats. Det som skulle bli nyckeln till en utjämnad spelplan för alla sparprodukter har hittills visat sig vara allt annat än just det. Jämförbarheten är helt frånvarande. Producenterna är inte överens om hur olika saker ska uttryckas och identiska produkter kan därför beskrivas olika beroende på vem emittenten är. För en slutkund är det i dagsläget mycket svårt att se att KID:en skulle underlätta ett klokt investeringsbeslut. Men det kan förstås bli bättre och vi får göra gemensam sak med producenterna för att komma närmare den ursprungliga målsättningen med KID:en, nämligen att främja transparens och jämförbarhet.

Tredjepartsersättningar, proportionalitet och intressekonflikter. Det här ska bli väldigt intressant att följa. Det finns ju egentligen inget negativt med att vi blir ännu tydligare med vilka intressekonflikter som föreligger och hur de hanteras. Transparens bygger förtroende och förtroende är precis vad finansbranschen behöver. Problemet med just dessa bestämmelser – vilket jag tidigare tagit upp i denna blogg – är att de riskerar att snedvrida konkurrensen till förmån för bolag som kontrollerar hela värdekedjan. Vi som valt att verka i en desintegrerad värdekedja och ser arbetsdelning och specialisering som en väg till framgång skulle kunna missgynnas. Det vore olyckligt för alla de kunder som letat sig bort från monolit-aktörerna och tycker sig ha funnit både bättre produkter och bättre service hos de mindre spelarna.

Proportionaliteten är en fascinerande aspekt i sammanhanget. I Sverige finns det en oro över att proportionalitetskravet i själva verket är en prisreglering. Det finns skäl att anta att den oron är obefogad. Regelverkets syfte är konsumentskydd och prisreglering är inte ett bra sätt att skydda konsumenter. Det bästa för konsumenten är vital konkurrens och att prisbildning sker med marknadskrafternas hjälp. Om vi glömt bort detta viktiga faktum så har vi haft det lite för bra lite för länge.

En positiv konsekvens av de nya reglerna är ändock att vissa distributörer nu helt väljer bort tredjepartsersättningar och istället erbjuder nettolösningar. Det är bra. Då får kunden möjlighet att välja. För vissa kommer nettomodellen att vara mer lämplig; andra kommer även fortsättningsvis att föredra den traditionella modellen.

Frågan är hur mycket som är skäligt att ta i engångsersättning från tredje part för investeringsrådgivning. Ingen kan med säkerhet veta. Men om en nätmäklare kan ta emot långt över en procent per år för att tillgängliggöra en fond via sin hemsida så borde två procent som engångsersättning för kvalificerad rådgivning utifrån ett brett utbud av finansiella instrument jämte uppföljning av densamma inte vara oproportionerligt. Ser med spänning fram emot att bevittna tillämpningen av regelverket på detta område.

Produktstyrning. Här finns en i grunden väldigt klok tanke. Målsättning är rätt placering vid rätt tillfälle till rätt kund. Ett motto som Garantum gärna skriver under på. Alla förutsättningar finns för att denna del av regelverket ska hjälpa hela branschen på traven. Men då måste branschen lyckas enas om vad som är vad. Risken finns att målgruppsbestämning annars reduceras till ett konkurrensmedel där de mest liberala tolkningarna ges företräde framför det striktare.

För strukturerade placeringar verkar det som att detta faller på plats relativt fort. Det märks att de som sysslat med strukturerade placeringar har en vana att tänka i dessa banor. Detta eftersom vi redan haft liknande krav på oss i ett antal år. Fondbolagen är fler och spretigare, men även där kan vi nog räkna med en harmonisering relativt snabbt.

Sammanfattningsvis är intrycket att det här nya regelverket behöver tid att sätta sig, men att det efterhand kan bli väldigt bra. Och alldeles oavsett det kommer tåg och bussar gå som vanligt. Stadens butiker kommer att öppna på utsatt tid. Och som så många gånger förr kommer klockorna i Klara kyrka att spela ”Din klara sol går åter opp/Jag tackar dig, min Gud./Med kraft och mod och nyfött hopp/jag höjer glädjens ljud.”.